Minns ni drängarna
Jag är kung över ängarna springer utan keps och skor, dansar och tar ut svängarna ropar glatt på mina kor…
Kanske får den ur huvudet om jag skriver den på bloggen :)
Aliquando et insanire iucundum est
Jag är kung över ängarna springer utan keps och skor, dansar och tar ut svängarna ropar glatt på mina kor…
Kanske får den ur huvudet om jag skriver den på bloggen :)
Det blir alltid lite torka på mina bloggar, jag går liksom och funderar på saker jag kanske borde skriva men kommer sällan hela vägen fram. Jag skriver ju mest för min egen skull och oftast är jag nöjd innan det blir nedskrivet.
Hursomhelst. En gammal tanke kom upp på ett kalas och någon verkade plötsligt anse att den var god, trots att jag på grund av alltför aktivt kalasande inte kunde uttrycka den speciellt väl. Kanske förtjänar den några tecken.
Jag är ju, som bekant för er som känner mig, religiös. För gamla marxister som mig är det nu inte helt trivialt att sätta dylika epitet på sig själv – och jag brukar skynda mig att tillägga att det inte handlar om någon av de stora monoteistiska religionerna utan snarare är någon form av eget bygge, ett som jag kanske kommer att skriva någonting om en vacker dag.
Hursomhelst, jag har spenderat ganska många timmar med att fundera över tonårsfrågan ”meningen med livet”, och även om jag inte tror att det finns någon sådan i ordets vanliga bemärkelse tänker jag att det går att prata om ett syfte. Människans syfte. Så varför inte, för argumentationens skull, anse att gud skapade människan med ett syfte. Vad skulle det i så falla vara? Djuren känns enklare, de har liksom inte vår förmåga att påverka sina fysiska omgivningar och därmed inte heller förmågan att ställa till det för sig ens tillnärmelsevis lika mycket som vi kan göra och verkar ha gjort. Men syftet med oss? Jag vet att det här inte håller igenom en helt rationell kedja av argument, men ändå; syftet med människan är att hjälpa andra former av liv. Visst låter det trivsamt, och kanske låter det också instinktivt logiskt för dig som läser (det var någon form av rationalitet hos typ Weber som jag glömt bort jag var ute efter här).
Vi kan ju lösa i princip alla problem så enkelt, ett brutet ben och en skadad tass? Förödande för ett vilt djur men ett nästan förödmjukande enkelt problem för en människa. Skydd för regnet? Mat sparad från sommaren till vintern? Alla enkla saker för varelser med abstrakt tankaförmåga och motstående tummar. Vi är helarna – lagare och fixare. Kanske är det så man skall förstå religiöst svammel om att vi är skapelsens krona, guds avbild och liknande. Mer det än att jorden är någonting vi är satta att dominera.
Någonstans går det här att se i oss, hur tusentals människor engagerar sig i ett flyktingbarn eller ett skadat djur. Illusionen om att vi är egoistiska (som väldigt få psykologer verkar tror på, men desto fler nationalekonomer och socialdarwinister) faller samman dagligen. Och jag tror det är därför människor som jobbar med att hjälpa liv, oavsett om detta liv är alkisar, katter eller någon obskyr typ av vitmossa generellt sett verkar lyckliga. De vet någonstans långt in att det de gör är i linje med deras syfte, oavsett om det för tillfället är kul eller inte. Och de av oss som bara byggde någonting större, snabbare, billigare känner av det någonstans i botten med, även om vi hade roligt när vi gjorde det. Kanske är det därför vi köper en ännu större SUV eller ännu fler saker av plast från kina, någonting i oss är inte tillfreds och vi försöker tillfredställa behovet med fel saker.
Jag hade tänk avsluta med ett filmcitat i stil med ”you have corrupted your purpose, and so yourself” men jag kom på att det lär lite väl svavelosande, och så gillar jag inte att använda filcitat :)
En dag ska jag också korrläsa all den här texten :)
//J
… och jag har precis sålt en produkt som vi inte har, och antagligen inte heller kan bygga. Varför är den inte levererad ännu? Du fick ju veta att jag sålt den när jag frågade varför den inte var levererad, och har haft flera minuter på dig. Jaja, fixa det ASAP.
Nu börjar det märkas, att det kommer ut en webbläsare som säger att den är MSIE men inte suger intima delar av get. Det som händer är att en massa script ställer konditionaler i stil med ”OM IE gör massa konstiga hack för att webbläsaren är trasig ANNARS gör som det borde göras”. Problemet är att IE9 inte är trasig och därför ruttnar ihop på de massa konstiga hack som de övriga behövde.
Det här är stundom frustrerande men det gäller att komma ihåg att det främst INTE är IE9 som suger, utan ALLA TIDIGARE VERSIONER av Internet explorer (naturligtvis är den lite trasig, annars skulle varken användare och webbutvecklare känna igen sig, men i alla fall). Så, det kommer att göra ont ett tag, men i längden kommer webben och vårt jobb att bli bättre. Det är hög tid att microsoft låter gamla webbsidor från browserkriget gå sönder. Kod från 1998 skall uppdateras, punkt.
Uppdaterade precis och insåg att de macrödbyxefierat gnome med. Så, nu har vi KDE-4 som redan sett ut som något apple-liknande, windows 7 som försöker och Gnome som nu gör sitt bästa. Jag vill inte att det aktiva programmets menyrad ersätts och hamnar i en bar i toppen. Jag vill inte heller att dess ikon markeras i ”start-menyn”, ”jättedockan” osv. Jag blir sur. KDE är fortfarande bäst men ärligt talat undrar jag om det inte är dags att börja köra XFCE , eller fluxbox om nu även de har smittats…
Man skulle kunna anse att jag bara borde följa med strömmen och lära mig hur interface tydligen skall se ut 2011, men jag tror att jag ändå vägrar. Det jag behöver från en skrivbordsmiljö är ett sätt att växla mellan Eclipse, Terminalen, Chrome, Firefox, Opera och filhanteraren. That’s it :)
//Gubben från 2003
Liten uppdatering: Det nya flådiga heter Unity och för oss som inte är rödbyxor går det enkelt att återställa, det är bättre att ni läser hur man gör här än att jag förklarar :)
Läser i CS att åtminstonde ett av de stora konsultbolagen jagar personer som kan teknik men också har kunskaper i vad de lite luddigt kallar ”de sociala aspekterna”. Jag inser att det jag flera gånger fått mer eller mindre sidesteppa på intervjuer nu slutligen blivit rätt: Min examen är nämligen som systemvetare men biämnet är sociologi – och gräver man sig tillräckligt djup ned i pappren hittar man också statskunskap och socialpsykologi insprängt mellan webb-baserade system och systemutvekling i java.
Från början var det naturligtvis ingen plan, jag läste efter passion och både samhällsstrukturer och människor var roliga. Det var datorer med. Efterhand insåg jag dock (eller skarvade ihop ett löst teorem om) att det sociala, det mänskliga och varför inte klass, kön och etnicitet, skulle bli viktigare och viktigare. Det känns som en naturlig utveckling när datorer genomsyrar en allt större del av vårt samhälle. Naturligtvis gäller det här i högnivåprogrammeringens domäner, en drivrutin bryr sig inte det minsta om diskursen runt dess användande.
Precis här höll inlägget på att spåra ur i en allmän spaning om framtidens internet, sysadmins död, sociala mashups och en massa annat åt det hållet – men jag tror att jag sparar det till ett, eller flera, senare inlägg. Poängen är i vilket fall som helst redan gjord; Goffman och Castells behöver inte längre skämmas bredvid Swedberg och Pilgrim – och länken mellan dem heter naturligtvis Stallman och Torvalds, oavsett hur många som gjort den kopplingen…
… på internet och hela generation gratis/hipster/Iphone:s sätt att jobba med webben. Det kan nog vara dags att börja leta efter något med lite mer substans, kanske något som i slutändan innehåller produkter av plåt eller något annat fysiskt material.
Tyvärr är plåtindustrin byggd på ganska mycket Microsoft…
…hoppsan fallerallera, där vinet går in går vettet ur.
Fast å andra sidan är ju vett någonting vår kultur hiskeligen överskattat. Det viktiga är glädje och vänlighet ,och där hjälper ju vinet snarare än stjälper. Och gör det inte det tillhör man den skara som omedelbart bör bli absolutister.
//Knugen
Oftare än jag vill erkänna googlar jag saker jag funderar på. Idag funderade jag, och googlade natrligtvis, på ”vill vara singel” eller någonting åt det hållet. Det resulterade i bland annat följande artikel http://www.lindaskugge.se/cldoc/432.htm. Det går att säga vad man vill om Skugge naturligtvis och jag har egentligen ingen uppfattning, men det var ju å andra sidan inte heller poängen.
Anledningen till att jag googlade var naaturligtvis att jag funderade, jag har minst en vän i liknande situation som jag; ~33 år gammal med ordnat liv och inga större utseendemässiga stigmata. Vi är som vi är, vi har lärt oss att uppskatta god mat, gott vin och köper hellre dyra halvflaskor bubbelmäsk än billiga hela – om skillnaden i smak motiverar det, förstås. I alla fall, poängen är att han är ganska säker på att han vill vara singel och eftersom vi provat det i ganska många år vet vi båda två vad vi pratar om. Hela funderingen går egentligen att reducera till huruvida det skulle vara bättre att träffa en kvinna än att skaffa en katt – och att jag tycker ekvationen ser oroväckande jämn ut. Vänner måste man ha, många vänner, men efter det? Räcker det inte med en katt? Den möter ju också upp vid dörren när man kommer hem, och man kan klappa på den lite när man sitter där i fotöljen. I min lägenhet finns det ju också 1,8 meter säng att dela på så kattdjuret kan få en hel halvmeter att bara drälla runt på…
Jag får återkomma om det här tror jag.
Vi gör ett nytt försök. Oftast orkar jag inte uppdatera de här och de blir liggande döda efter en vecka. Men skam den som ger sig, eller något liknande :)
Det här är ett led att återigen bli Joakim@Jalakas.com och sluta vara så mycket retego.se ;)